Onsdag.
Det finns inga ord som kan beskriva mina känslor nu. allting gör för ont. jag blir sårad hit och dit. finns ingen jävel som bryr sig. men de kan jag ju nästan förstå. vem fan bryr sig om en fjollig deprimerande skithög. ingen ser, ingen hör, ingen förstår, ingen vill se, ingen vill höra och ingen jävel vill förstå. jag var bara på en lexion idag. språkvalet, jävla sug kuk lärare , han måste ha mens eller nått. och alla andra fittlärare! shit, hela världen har mens! SUR FITTOR! nu skiter jag totalt i skolan, trodde jag kunde klara det här, men jag kan fan inte. Bryter ihop, och dom som jag trodde var mina "bästa kompisar", eller närmaste iaf. dom bryr sig inte ett piss. Igår när jag verkligen satt o grät och bad om hjälp så vare fan ingen som hade tid....
Förstår hur du känner, så har det varit för mig med. men du kanske måste ge andra chansen att hjälpa dig. För säga rakt ut och ärligt "jag vill ha hjälp, lyssna" för ibland behöver folk höra sådant för att kunna hjälpa. sedan så kanske dina vänner inte vet vad dom ska göra för att hjälpa dig och därför drar sig udan. För BRYR sig det gör dom, men dom vet inte hur de ska hantera dig, de vill nog inte göra något fel.
lärare är dum i huvudet och försöker se som att allt är bra oavsätt vad man säger till dem. Lärare är dum. Sök riktig hjälp och försök ta emot all den hjälp du kan få. För själv klarar du det inte, sluta fejka dig glad, du måste visa att du vill ha hjälp. skrik rakt ut: jag vill ha hjälp! jag finns här om du vill prata, snälla använd mig då. För jag vill VERKLIGEN försöka hjälpa dig. det finns en öppen hand här, så ignorera den inte :/
